söndag 31 maj 2009

Køpenhavn marathon 2009-05-24

På loppdagen vaknar jag 0500 och kan inte somna om. Jag kliver upp och äter fem stycken årekaksliknande mackor med Keso och skinka. Magen har varit lite långsam de senaste dagarna. Eftersom löpning kan ha en accelerande effekt på magverksamheten och jag helst inte vill stanna under loppet ger jag mig ut på en morgontur. Det blir någon kilometer jogg i Lund. Under turen språkar jag lite med en fransk utbytesstudent som vinglar fram på sin cykel. Han undrar vad jag i allsin dar håller på med vid denna tidiga timma. Själv är han på väg hem från kvällens festande. Han önskar mig i alla fall lycka till på maran och jag önskar honom en god "natt". Magen är dock fortfarande tyst som muren. Jaja, inte mycket att göra.

I Malmö möter jag upp min löparkompis Henrik. Båda lika taggade korsar vi bron och anländer startplatsen i god tid före start. De har inga startgrupper utan det är fritt fram att ställa sig där man känner att man hör hemma i startfållan. Ballonger vid sidorna talar om vilken ens ambitions ska vara. Jag är lite orolig inför konceptet, vet att det har fungerat dåligt tidigare på andra lopp. I stället för att stå och oroa mig och fundera går jag och ställer mig i fållan en dryg halvtimme före start. Mitt mål är att springa in på 3:30. Jag tar plats mitt emellan 3:30 och 3:15 ballongerna. Tänker att folk säkert är lite optimistiska, som brukligt. Det är dock ingen trängsel alls och jag kunde gott ha kommit en kvart senare. Mycket gott uppförande av alla.

Startskottet avfyras och vi är iväg 9:30 i ett soligt Köpenhamn. Skönt att äntligen snart få svar på vad vinterns träning resulterat i. Det har blivit ganska så lite marathonlik träning för min del. Den stora tyngdpunkten har legat på cykling med kompletterande terränglöpning och ett par långlöppass. Min plan är därför att springa på puls och hoppas att benen håller. Jag går upp i målpuls och benen pinnar på. Någon kilometer från start blir jag väl ivrig och pulsen skenar iväg uppåt, försöker sansa mig och får snart ner pulsen igen till en mer behaglig nivå. Jag håller mig hela tiden före 3:30 ballongerna och ser 3:15 ballongerna när bansträckningen är rak. Första vätskekontrollen efter fyra kilometer missar jag helt. Jag uppfattar den när det bara är vatten att tillgå, och vatten vill jag helst inte ha just nu. Efter ytterligare fyra kilometer kommer nästa kontroll. Här får jag tag i ett glas sportdryck. Till min glädje känns den rätt så koncentrerad. På många lopp kan den vara rätt så blaskig.

Efter någon timme börjar det regna. Jag välkomnar det eftersom det blivit ganska varmt, och lite uppfriskande smådroppande skadar inte. Regnet tilltar snart i styrka och övergår mer till klassiskt regn.

Vid halvmaran visar klockan 1:37, det har gått snabbt. För snabbt? Andra halvan brukar gå långsammare. Men då har jag ändå marginal till 3:30. Jag börjar tänka i 3:15 banor. Troligtvis för optimistiskt, men jag kan inte låta bli. Vid vätskekontrollen efter halvmaran roffar jag åt mig två glas härligt blå sportdryck. Dricker den troligtvis lite för snabbt. Känner hur den studsar till i magen och vill upp igen. Lyckligtvis bestämmer den sig för att stanna kvar. Visualiserar lite i huvudet hur en sådan magtömning skulle se ut, beståendes mest av blå vätska. Ett klorinuppkast...

Henrik är den av oss som brukar se mest av omgivningarna när vi springar. Den här gången har jag lovat honom att ha mina ögon mer öppna för vad som fins omkring mig. Köpenhamn ska tydligen vara ganska fint sägs det. Men vid den här distansen bestämmer jag mig för att gå in i löparkoma, regnet har gjort det lite kallt och händerna fryser. Löparkoma för min del innebär att jag stänger av omvärlden och koncentrerar mig på just ingenting. Bara låter benen gå. Tanken är att jag ska komma ur koman vid 30 km och efter det fokusera på att gå i mål. Lite som att krypa ner i ett maskhål vid halvmaran för att dyka upp med dryga milen kvar. Vissa kanske vill kalla det fusk. Men det är bara ett mentalt fusk. Någon gång under komalöpningen ser jag 3:15 ballongerna på ganska nära håll. Jag blir glad, och så kanske jag ska förklara vad det är för ballonger jag snackar om. Ballongerna är fästa på farthållare som har som uppgift att hålla en bra fart för den sluttid som är skriven på ballongen. Men fem till sju kilometer kvar springer jag om farthållarna och håller mig sedan framför. Dessvärre gör jag mina göteborgssupporters Davig och Oskar besvikna för att jag inte gjort som jag sagt och sprungit på 3:30. När jag spurtandes korsar mållinjen stoppar jag klockan på 3:13:38. Jag är otroligt nöjd med den tiden. Klart bättre än förväntat.

I min förställningsvärd skulle det efter målgång bli dusch och glassmys i ett soligt Köpenhamn med Henrik, Fia, Oskar och David. Nu hade istället regnet hållit i sig så pass att det var mest kallt och lite besvärligt. Jag får i alla fall tag på Oskar och David och säger mest hej. De hade också tänkt sig ett vädermässigt mer välkomnande Köpenhamn. Så var det en otrolig trängsel kring målområdet. Inte i den area som var avsedd för löparna, men den utanför. Och har man problem med trängsel i vanliga fall så kan jag säga att det inte blir bättre när man är frusen, trött och har ett par ben som inte vet om de vill gå, ligga eller helt enkelt inte finnas. Så efter lite irrande runt i trakterna kring mål och ett uppgivet duschletningsförsök går jag tillbaka till tågstationen och väntar på Henrik och Fia där. Vi delar tåget hem börjar smida planer inför Lidingöloppet...

Intro till bloggen

I den här bloggen tänkte jag skriva om upplevelser från de olika motionslopp som jag gör. Jag har en del text och stolpar från gamla lopp från förr som jag också tänkte få ut. Men för att inte allt ska komma som en stor klump hoppas jag på att få ut en text i veckan eller varannan vecka. Får se hur det går med det. Så vet jag inte riktigt hur inläggen kommer hamna i bloggen, det vore ju fint om jag ändå får dem i kronologisk ordning.